Maria
Idag har jag varit ute i fyra timmar och bara försökt ta mig fram genom stan, på loppis, på stan, överallt. Kort på fynden kommer i senare inlägg, detta inlägg ska handla om något, eller rättare sagt: Någon helt annan.
När jag kom hem hade jag fått ett mess från Maria. En riktig hjärtevän som jag träffade första dagen då jag började plugga i Lkpg. Jag, Maria och Ida var järngänget under nolle-p. Jag tror nästan jag kan lova att vi hade roligast, utan att vara fullast. Den biten tog vi igen senare (c; Vi tre har fortfarande kontakt idag och järngänget har utvidgats åt lite olika håll. Men de två kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det var liksom med dem som "allt" började. Men detta ska nu handla om Maria, p.g.a. hennes mess.
Jag tänker inte lämna ut vad som stod i det, men det som stod gjorde mig väldigt glad. Sen tänkte jag på mig och henne och vår relation och hur allt var då man bodde i Lkpg. Jag saknar verkligen den tiden väldigt mycket. Maria är nog den enda vän som jag har som jag kan "hänga med" en hel dag utan att vi typ pratar eller umgås.. Vi kan vara i samma rum, lägenhet eller vad det nu är, utan att egentligen prata eller så. Vi bara är. Det är så lätt. Det kanske går med andra också, det kanske bara är för att jag och Maria bodde 200 m från varandra i Lkpg som denna umgängesform blev väl beprövad. Särskilt på söndagar/lördagar/vardagar efter utgång. Vi träffades, åt ngt, gick kanske ut och gick och hamnade sen i hennes soffa (ofta var vi hemma hos henne när det gällde att vara bakis), tittandes på tv. Det var tider det!
Maria är en vän som jag vet ställer upp i vått och torrt. Så länge hon KAN det. Hon är väldigt givmild och inte alls missunsam på något sätt. Hon gläds med en i framgång och sörjer i motgång. Man kan tycka att det låter självklart, men det är det inte. Iallafall inte biten att glädjas i medgång, det är inte alltid så lätt. Ofta kan lite avundsjuka blandas in. Om ni som läser inte känner igen er i detta så gör iallafall jag det i vissa perioder.
Då jag satt och åt mina våfflor och tänkte på Maria och Lkpg-tiden, på hennes mess och vår pratstund, så började jag självklart böla och började längta tillbaka till mitt "gamla liv" väldigt mycket och då tänkte jag på alla vänner som jag lärt känna i Lkpg och de gamla godingarna från gymnasiet. Ni betyder en massa för mig! Bara så ni vet! Denna låten kom på spotify då jag tänkte på allt detta. Och den låten tillägnas nu er, mina vänner, och framförallt: till Maria, dagen till ära!
Puss på er!
När jag kom hem hade jag fått ett mess från Maria. En riktig hjärtevän som jag träffade första dagen då jag började plugga i Lkpg. Jag, Maria och Ida var järngänget under nolle-p. Jag tror nästan jag kan lova att vi hade roligast, utan att vara fullast. Den biten tog vi igen senare (c; Vi tre har fortfarande kontakt idag och järngänget har utvidgats åt lite olika håll. Men de två kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det var liksom med dem som "allt" började. Men detta ska nu handla om Maria, p.g.a. hennes mess.
Jag tänker inte lämna ut vad som stod i det, men det som stod gjorde mig väldigt glad. Sen tänkte jag på mig och henne och vår relation och hur allt var då man bodde i Lkpg. Jag saknar verkligen den tiden väldigt mycket. Maria är nog den enda vän som jag har som jag kan "hänga med" en hel dag utan att vi typ pratar eller umgås.. Vi kan vara i samma rum, lägenhet eller vad det nu är, utan att egentligen prata eller så. Vi bara är. Det är så lätt. Det kanske går med andra också, det kanske bara är för att jag och Maria bodde 200 m från varandra i Lkpg som denna umgängesform blev väl beprövad. Särskilt på söndagar/lördagar/vardagar efter utgång. Vi träffades, åt ngt, gick kanske ut och gick och hamnade sen i hennes soffa (ofta var vi hemma hos henne när det gällde att vara bakis), tittandes på tv. Det var tider det!
Maria är en vän som jag vet ställer upp i vått och torrt. Så länge hon KAN det. Hon är väldigt givmild och inte alls missunsam på något sätt. Hon gläds med en i framgång och sörjer i motgång. Man kan tycka att det låter självklart, men det är det inte. Iallafall inte biten att glädjas i medgång, det är inte alltid så lätt. Ofta kan lite avundsjuka blandas in. Om ni som läser inte känner igen er i detta så gör iallafall jag det i vissa perioder.
Då jag satt och åt mina våfflor och tänkte på Maria och Lkpg-tiden, på hennes mess och vår pratstund, så började jag självklart böla och började längta tillbaka till mitt "gamla liv" väldigt mycket och då tänkte jag på alla vänner som jag lärt känna i Lkpg och de gamla godingarna från gymnasiet. Ni betyder en massa för mig! Bara så ni vet! Denna låten kom på spotify då jag tänkte på allt detta. Och den låten tillägnas nu er, mina vänner, och framförallt: till Maria, dagen till ära!
Puss på er!
Kommentarer
Postat av: Maria
Vad du är fin min vän!:) Vad ska jag mer säga än: DITO! Saknar att ha dig inom 200 meters räckhåll!!! Men den tiden finns alltid kvar i mitt hjärta:) Puss!
Trackback