Förtydligande

Har fått lite kommentarer både på bloggen och utanför om mitt funderande om barn. Både positiva och negativa. T.ex:
  • Känn ingen press
  • Sök hjälp
  • Fortsätt skriva- ja känner samma
  • Ge det tid, osv.
Jag har börjat tänka på det här med barn senaste halvåret. Inte tidigare, iaf inet på det sättet. Därför har jag skrivit om det först nu..  Jag tänker inte på det jättemycket men vissa dagar kan det bli mycket - och då har jag valt att blogga om det istället för någon ny kopp eller tygbit.
Jag känner inte någon som skaffat barn av de anledningar som jag tagit upp. Allt jag menat är att J A G vill känna mig redo - men det är jag inte - och jag har funderat på om jag borde va det eller om jag aldrig kommer bli det.

That's it.

Kommentarer
Postat av: Anna Sörensson

Hej Stina :)

Kan inte låta bli att kommentera detta. Jag tänker mycket på samma sak, och tycker helt som du att när man var yngre så var det så lätt att säga att ja det klart att jag ska ha barn, men sen nu när man har den "sociala/biologiska åldern" inne, så är det inte samma grej.

I alla fall har jag pratat med många barnlösa äldre kvinnor, 35 o uppåt.

Min viktgaste conclusion är att det inte är bra att skaffa barn om man inte vill. Vad är att vilja? Jag tror inte att det måste vara värsta biologiska craving, det finns många som vill av andra skäl.

Så länge man inte vill så finns det inte så mycket man kan göra, bara go with the flow. Får man lust senare så går det alltid att fixa (känner flera förstagångsmammor som fick runt 40. Eller tom konstillationer där ett äldre barnlöst par adopterar syskon i tonåren...)

Det jag menar är, finns ingen anledning att bestämma sig för att INTE, någonsin. Lösningen är bara att lämna det öppet inför framtiden ifall man får lust någon dag!

STOR KRAM

Anna

2010-08-25 @ 07:34:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback